Inatt vaknade min älskling klockan 03.45 och ville ha mat. Efter maten ville hon välkomna dagen... Jag gjorde allt i min makt för att få henne att förstå att det var natt. Hon fick mat, ersättning, ny blöja, saltlösningsdroppar i näsan, lite till ersättning, rapa lite, mer droppar, rapa igen, vyssa jaa jag kan fortsätta!! Så höll vi på i två timmar sen tillslut somnade hon brevid mig i sängen. Hon älskar att ligga på sidan, det ska dom tydligen inte göra om dom inte är övervakade men hon vänder sig själv och ligger ju brevid mig så vi kör på det! =)

Jag hade satt klockan på ringning kl 8 eftersom vi skulle på den där träffen kl 10. Men Minjas vimsiga mamma hade glömt att ändra dag på larmet så istället vaknade vi klockan 9... PANIK! Mannen fick klä the baby och bre mackor till mig medans jag klädde på mig och fick ett nytt ansikte =) Sen blev det powerwalk dit och sån tur var så hann vi, med 10 minuters marginal till och med!!!
Det var sådär intressant men jag lärde mig en del om att hålla barnen så att man inte får ont i armarna och så hittade jag en tjej som vill föja med på babysim. Ska gå på det med Madde men vi har inte hittat något ställe som startar än i lagom tid för våra barn. Får se hur det blir med det... Men nu är vi ju en till så det kan nog bli roligt!

Här om dagen fick jag ett medd av Miltons nya pappa... Jag blir så himla glad när jag hör av dom! Är vän med dom på facebook med så jag hänger med i deras liv ganska så bra och det är jättekul.
Jag tänker på min lilla kille varje dag och saknar honom en massa men jag ser ju fotton på honom och han ser ut att ha det så himla bra. Han ser så lycklig ut med sin nya tjej och allt! Så det känns bra att jag tog beslutet att han skulle få komma dit för jag vet att jag aldrig hade kunnat ge honom det som dom kan ge honom.
Men fortfarande så tror jag inte att jag helt förstått att han inte kommer tillbaka till mig... Jag har liksom så mycket att tänka på och koncentrera mig på med Minja så det har nog inte landat att han flyttat =)
Och det är iof ganska så skönt eftersom jag saknar honom så mycket. Det känns liksom som att han är på semester och kommer tillbaka snart, och ju längre tiden går så kommer det nog mer och mer sjukna in att han bor någon annan stans nu. Men fortfarande så känns det väldigt bra i mitt hjärta eftersom jag vet att han är älskad och bra omhändertagen!


Denna fick jag för några dagar sedan <3


Älskade kamphund =)

 
Mille och hans tjej Shiela <3