Framtiden kanske överraskar
Min bror och hans sambo kom hit tillsammans med en kär vän, Magdalena, och hennes sambo Rasmus. Vi hämtade mat på Tims jobb Spoonery (underbart goda långkok och grytor!!) och drack några glas vin! Det blev en helt underbar kväll, en såndär kväll som laddar upp ens energi för flera dagar framöver...
Minja slocknade som Törnrosa i Millans famn när vi gick och hämtade mat
Efter maten spelade vi kort och den enda nyktra i sällskapet vann båda rundorna... Rasmus! =)
Nu har Tim varit ledig i två dagar så vi har passat på att handla lite julklappar och fixa här hemma. Tanken var att vi skulle rota ner julpyntet från vinden idag men det får vänta till helgen när han är ledig igen. Jag hade nämligen en lunchdejt idag med en vän, föredetta klasskamrat och arbetskamrat, Jenny. Vi hade djupa diskussioner kring jobb och framtidsplaner...
Jag har ju ingen fast anställning på tolkcentralen eftersom mitt vikariat gick ut när jag gick hem på mammaledighet. Så jag har den senaste tiden blivit allt mer orolig för hur min framtid kommer att se ut. När jag var gravid och visste att jag inte kunde ha kvar min älskade hund Milton så hade jag så ont i magen vare dag att jag nästan ville spy, det gjorde liksom ont i själen... Ungefär samma känsla kommer när jag tänker på att jag inte vet hur det kommer se ut för mig med jobb. Igentligen är det en dum sak att må dåligt och vara orolig över för det är ju "bara" pengar. Men nu har jag en dotter och en familj att tänka på och då är det så himla mycket mer än så som står på spel. Jag vill kunna ge henne en bra uppväxt. Jag vill kunna köpa kläder och saker, kunna resa nån gång då och då och kunna göra saker som sätter lite guldkant på vardagen utan att jag ska behöva tänka på hur det sen drabbar mig ekonomiskt i slutet av månaden.
Men nu äntligen så känns det ljusare och klumpen i magen har blivit mindre. Det känns som att det faktist till och med kanske kan bli riktigt bra.
Det är skönt att träffa sånna vänner som Jenny ibland. Hon och jag har samma inställning och tankar kring vårt jobb och yrke. Vi kan diskutera saker på en helt annan nivå än vad jag kan med folk som inte jobbar som tolk, självklart! För det är verkligen en helt annan värld jag får ta del av. Jag är inte bara teckenspråks och dövblindtolk, jag är även en del av en annan kultur och värld. Jag har inte så många "fritidsintressen" men jobbet är en stor de av mitt intresse, det kan jag diskutera och fördjupa mig i i all oändlighet eftersom det intresserar mig något galet mycket! Så när jag tänker på min framtid så handlar det igentligen inte om att jag är orolig för just saken att jag inte har ett jobb (för ett jobb kommer jag ha oavsett vad) utan mer att jag nog är rädd för att jag inte längre skulle vara en del av den världen jag nu lever i... En fantastisk värld!
Min underbara fina Milton, min bästa vän! Jag saknar dej <3
Kommentarer
Trackback
