Dom tysta orden kanske räcker...
Ibland är det svårt att hita ord för sina känslor... När man känner så mycket innom sig att det nästan svämmar över och man inte kan sortera sina egna tankar. När man älskar någon så mycket att man nästan blir rädd för hur man någonsin ska kunna förklara för denna lilla människa att hon är det mest fantastiska man någonsin varit med om. När man hade kunnat göra allt som står i ens makt för att hon ska ha det bra och vara trygg.
Att få ha ett barn i sitt liv är en känsla som man inte kan sätta ord på, och kanske behövs det inte. Kanske räcker dom tysta orden, dom som man känner i en kram eller i en blick. Kanske behöver jag inte vara rädd för hur jag ska kunna få henne att förstå hur mycket jag älskar henne, kanske kommer hon veta ändå... För dom tysta orden finns i varje andetag jag tar, för henne, för att hon är mitt allt.
Du var mitt allt redan innan du sett mig!
Kommentarer
Trackback
